Det här huset var bland de första jag byggde direkt efter att ha köpt The Sims 3. I det här huset spelade jag min första legacy i Sims 3 och förde en dagbok som hette "Följ mig genom Sims 3 (Sunset Valley)" på thesims.se. Det var en utav de populäraste dagböckerna på den tiden men nu är den hemsidan alltså påväg att läggas ner. Helt galet hur många år man spelat sims nu när man tänker efter. Om jag hade byggt det här huset idag så hade jag nog dock ändrat färgerna och gjort en snygg trädgård till.

En riktigt snygg och mysig detalj i spelet tycker jag är "the lighthouse" i Sunset Valley.  Undrar vems genialiska idé det var att sätta in en fyr i spelet, för det var sannerligen genialiskt!    

För dig som inte kan gå en hel dag utan att spela Sims och som inte har tid att sitta vid datorn kan jag tipsa om två spel till din iPhone. Sök i appstore på "the sims" så kommer det bl.a upp två spel som är gratis "the sims free play" och "the sims medieval". Bra tidsfördriv men inte lika bra som den äkta pc varan.

Igår var det ju en livesändning om det kommande expansionspaketet "The Sims 3 Årstider". Egentligen så tyckte jag inte att de tog upp något nytt som man inte redan vet, men en sak som de berättade var att ailiens kommer tillbaka till spelet med The Sims 3 Årstider. Ailiens kommer att kunna fungera som vanliga simmar i samhället med undantagen att de ser mer ut som ailiens än simmar och att de kommer ha vissa telepatiska krafter som de kan utföra på föremål och simmar. Såklart åker inte ailiens runt i bilar utan använder sig av rymdskepp eller så kallade UFOn. De visade lite olika förmågor dom kommer ha och alla som såg livesändningen fick också se hur man kan säga åt sin ailien att inleda en UFO invasion på staden. Såklart kommer simmar att kunna bli bortförda för att några timmar senare dyka upp hemma igen - gravida.

Detta är en grym funktion som kommer med den kommande expansionen The Sims 3 Årstider. Detta är dock en funktion som jag tycker kunde ha kommit med redan i grundspelet The Sims 3, men bättre sent än aldrig heter det!

Jag vet inte hur länge jag har gått runt och tjurat över att mitt "The Sims 3 Husdjur" inte fungerar. Skivan är repig och fungerar inte längre, vilket har varit lite av en katastrof då jag tycker att möjligheten att föra in husdjur i spelet gör det mer verklighetsförankrat. Idag slog det mig att jag kan ju faktiskt köra "The Sims 3 Husdjur" ändå även fast skivan inte fungerar längre - gratis genom Origin! Så nu sitter och och väntar på att nedladdningen av mitt spel ska bli klart vilket verkar dröja några timmar men det spelar ingen roll för nu slipper jag köpa ett nytt spel!   

Minnet är bra men kort brukar man ju säga. Origin, vilken grej!  

Del 1: http://thesimsans.bloggplatsen.se/2012/09/16/8651898-berattelse-prinsessan-enya-under-falsk-identitet-del-1/

Del 2: http://thesimsans.bloggplatsen.se/2012/09/16/8652265-berattelse-prinsessan-enya-under-falsk-identitet-del-2/

Del 3: http://thesimsans.bloggplatsen.se/2012/09/16/8652490-berattelse-prinsessan-enya-under-hemlig-identitet-del-3/

Enya vaknade följande morgon av att Pete kysste hennes hals.
"Dags att gå upp." sa han och började ta på sig kläderna.
Enya sträckte jäspande på sig, hoppade ner från sängen och skuttade mot honom med utsträckta armar som hon lade runt hans hals och tvingade ner hans huvud så att hon kunde kyssa honom.
"Jag kommer att skjussa några av er eftersom att alla inte får plats i en bil, jag hoppas att du vill åka med mig?" nästan bad han.
"Självfallet." sa Enya och log lyckligt.
När de hade klätt på sig så gick ut till köket där de åt en hastig frukost tillsammans med en ytterst överraskad Bob.
"Sovit gott?" frågade Bob och blinkade åt Enya som rodnade och såg ner i flingtallriken.
Det hade inte hänt något under natten vilket Bob tycktes tro. Enyas var fortfarande en prinsessa trots att hon var förälskad i en bondson så var det skamligt att utföra någon mer fysisk aktivitet innan hon var gift.

Alla samlades ute på gården för att bära upp sina tillhörigheter på bilflaken.
De hade delat upp sig i två grupper, Gloria som inte klarade av att vara i Petes närhet utan att börja tjura fick åka med Bob tillsammans med sina vänner Shene och Melinda. Enya och Maria log mot varandra då de satt sig i Petes bil och väntade på att åka den långa vägen till flygplatsen. Egentligen skulle han bara skjussa dem till slutet av 'ödemarken' men eftersom Pete ville ha så mycket tid tillsammans med Enya som möjligt skjussade han dem båda hela vägen.

Efter en tre timmars biltur så var de framme vid flygplatsen.
"Där står mitt plan." sa Maria och såg sorgset på Enya.
"Jag kommer att sakna dig Kate." snyftade hon och slog armarna om henne.
"Vi får hålla kontakt via internet." lovade Enya och kände ett sting i hjärtat då Maria gick mot sitt plan för att åka hem till New York.
Pete och Enya stog i tystnad och såg på när planet lyfte. Hennes plan skulle börja släppa in passagerarna om tio minuter.
Plötsligt drog Pete henne mot sig och höll henne hårt i sin famn.
"Jag älskar dig Kate." viskade han i hennes öra och Enya kände tårarna rinna nerför kinderna.
Hon skulle aldrig få se honom mer och hon skulle aldrig få höra honom kärleksfullt säga hennes riktiga namn, hennes hjärta värkte som om någon hade borrat in en kniv i det.
"Jag älskar dig också." sa hon med gråten i halsen.
Pete torkade hennes tårar med tummen och kysste henne hårt.
Enya önskade att det här ögonblicket aldrig skulle ta slut, hon ville inte skiljas från honom.
Efter fem minuter släppte han taget om henne och backade ett steg.
"Vi ses." viskade han och hon snyftade högt då hon gick mot planet med den guldiga biljetten för lyxplatser i handen.

Enya spände fast stolbältet runt midjan och flygplanet gjorde sig klart för start.
Hon tittade ut genom fönstret och såg förtvivlat hur Pete som stod en bit bort blev mindre och mindre varteftersom planet steg. Enya snörvlade ljudligt och torkade bort några tårar som envisades med att sippra nerför hennes kinder.

"Miss, jag har ett brev till er." hörde hon en mjuk klingande ton och hon öppnade sina svidande ögon. Hon tog brevet ur flygvärdinnans hand och öppnade det.
Hon kände genast igen sin fars handstil och skummade snabbt igenom brevet, för trött i ögonen för att läsa det ordentligt.
Hon suckade då brevet välkomnade henne tillbaka till hennes normala liv och egna identitet.
Enya knöglade ihop brevet till en liten boll och kastade iväg den över sätena och mot soptunnan. Den missade.
Enya suckade irriterat och lutade åter igen huvudet mot fönstret.

På flygplatsen stog en volvo och väntade på henne, i vanliga fall brukade hon få åka limosine men hon antog att det var bäst att väcka så lite misstanke och uppståndelse som möjligt när hon såg ut som en bondtölp.
Chafförens glada och respektfulla hälsning fick hennes ögon att tåras och hon satt sig i baksätet utan att göra ett ljud ifrån sig.

Bilen närmade sig det pampiga slottet och det slog henne plötsligt hur bortskämd hon faktiskt var. Många tonårstjejer skulle kunna döda för att få leva i lyx och berömmelse. Tidigare hade hon varit så självupptagen och inte tagit sin plikt som kronprinsessa av Vinland på allvar utan hade struntat i event som skulle ha kunnat hjälpa många människor.
Bilen saktade ner och Enya skulle just fråga chauffören varför när hon hörde uppståndelsen. Hon sträckte på halsen och tittade ut genom fönstret, en hop av journalister med blixtrande kameror kom springandes mot henne.
Chauffören trampade ner gasen och så fort de var inne på uppfarten tryckte han på knappen som stängde grinden.
Han hoppade ur bilen och gick för att hålla upp bildörren för Enya.
Hon tog ett djupt andetag och klev ur.
Paparazzina stod som tryckta mot grinden som om de försökte meja ner den.
Enya kände hur ett 50 tal kamerablixtar bländade henne, chauffören erbjöd henne sin hand då han såg hur vimmelkantig hon blev. Hon tog den tacksamt och dom småsprang mot slottsporten under journalisternas skrikande om att få ställa några frågor. Det här var verkligen inte rätt tillfälle för att visa upp sig framför pressen.
"Här kronprinsessan!" skrek en man och sträckte ut handen genom en springa i grinden som om han försökte ta tag i henne men som tur var stod han för långt borta.
Den tunga porten stängdes bakom henne och hon andades lättat ut.

Enya slog upp ögonen men suckade och lade handen över ansiktet då hon kom ihåg att hon låg hemma i sin stora mjuka säng i Vinland. Aldrig tidigare hade hon trott att hon någonsin skulle önska sig bort till en gammal bondgård i sydvästra england.
"Miss Waldorf?" hörde hon en röst utanför dörren och log då hon kände igen den som sin halvmexikanska barnflicka Anna.
"Kom in." sa hon och klev ur sängen.
Anna steg in, neg för kronprinsessan, stängde dörren och slog sedan armarna om Enya. Om hon hade varit någon annan utav tjänstefolket så skulle hon ha blivit sprakad på grund av bristande respekt för kronan, men Anna hade blivit som en i familjen då hon sett efter Enya ända sedan hon föddes. Dock fick hon inte uppföra sig hur som helst offentligt, men bakom en stängd dörr som skyddade mot nyfikna blickar gick det bra.
"Hur har du haft det?" frågade hon och satt sig tillrätta med en min som barn brukar ha då de förväntar sig en riktigt bra berättelse.
Enya ställde sig framför Anna, för upprörd för att sätta sig ned och började berätta om allt hon varit med om. Hon berättade om hur det kom sig att hennes hår var en tredjedel så långt som när hon åkt, vad hon gjort för att hämnas på den elaka och snobbiga Gloria och hur Pete hade gått henne på nerverna. Enya berättade precis allting, förutom hennes sanna känslor för Pete och att hon sovit i samma säng som honom, för hon visste att det om något var väldigt opassande för en kronprinsessa.
Anna var en mycket bra lyssnare, hon skrattade och drog efter andan vid precis dom rätta ställena i historien och det bästa var att hon inte dömde henne för allt hon gjort.
"Du var ju inte kronprinsessan av Vinland, du var Kate, en helt vanlig flicka." sa hon och log.
"Men nu när du är i Vinland igen så måste du gå tillbaka till din roll som arvinge av kronan."
Enya slog ned blicken utan ett ord och lät Anna klä på henne som så många gånger förr. Hon visste att hon var tvungen att uppföra sig som kronprinsessa igen, men hon visste också att Pete skulle bli omöjlig för henne att glömma.