Del 1: http://thesimsans.bloggplatsen.se/2012/09/16/8651898-berattelse-prinsessan-enya-under-falsk-identitet-del-1/

Del 3: http://thesimsans.bloggplatsen.se/2012/09/16/8652490-berattelse-prinsessan-enya-under-hemlig-identitet-del-3/

Sista delen: http://thesimsans.bloggplatsen.se/2012/09/16/8652674-berattelse-prinsessan-enya-under-falsk-identitet-sista-delen/

 Då alla var klara och hade ätit en hastig frukost lämnade tjejgruppen stugan tillsammans.
Enya kunde ha svurit på att hon hörde duschen sucka av lättnad då det inte var några duschfriska tjejer kvar.
"Tack för att jag får låna dina kläder." viskade hon till Maria. Det var det första tacket hon lyckats klämma ur sig på över två år och hon menade verkligen det. Hon hade insett det idiotiska med att ha klackskor och klänning på landet. För att inte tala om hennes smycken.
"Ingen orsak." sa Maria och lyste upp.
Tjejerna klampade in i ladan där korna brukade stå och gick fram till den väntande Pete.
"Idag ska ni få mocka och fylla på med nytt rent hö." sa Pete och visade dem hur de skulle göra.
Enya kunde se Melinda vika sig av förskräckelse, hon var tydligen inte heller van vid att hålla på med koblaja.
Det är en väldig tur att kräken är ute nu, tänkte Enya och grimaserade då hon såg hur Pete skyfflade upp bajs på en grep och slängde ner det i skottkärran.
"...sen tömmer ni kärran på gödselstacken. Ni kan ta grepar där och det rena höet ligger här utanför i balar. Men akta så att ni inte råkar skyffla gödsel ner i de där skottkärrorna där borta för de är fulla av månadens skörd." avslutade Pete.
Enya tittade förtvivlat sig omkring. Var han seriös, trodde han verkligen att hon Kronprinsessan Enya Waldorf från Vinland skulle göra det där skitgörat, tänkte hon.
"Den som sköter sig bäst kommer få en belöning." sa Pete för att sporra dem lite.
Det lyckades iallafall på Enya som hade himmelsängar och tre-rätters middag i tankarna.

  Shene, Melinda och Gloria började i bortre änden medans Maria och en ganska motvillig Enya började i andra ändan.
"Maria, jag vill inte röra det..det där!" väste Enya diskret till Maria som stog på andra sidan staketet.
Maria flinade, svingade grepen och håvade upp en stor hög med spillning.
"Ska vi slå vad om att du inte kan bära så mycket skit på en och samma gång." sa Maria och flinade.
Enya greppade tag i sin grep, ingen skulle få säga åt henne vad hon kunde och inte kunde.
Medans hon höll för näsan med ena handen började hon lirka upp kospillning på grepen.
Maria brast ut i hjärtligt skratt, det var inte varje dag man fick se det här.
"Äh, håll klaffen." sa Enya, men man kunde höra att hon inte var arg.
Maria började härma Enya och höll för näsan hon med.
Då hon såg hur kul det såg ut när man höll för näsan kunde Enya inte hålla sig för skratt hon heller.
De märkte inget, men Pete tittade nyfiket på dem då de skrattade. Som om han inte trodde Kate var den typen som skrattade. Vilket hon faktiskt inte var heller, hon skrattade aldrig bland andra människor.
När de var klara gick de vidare till nästa spilta.
"Pete, är det här bra?" hördes en flörtande ljus röst och Enya tittade upp.
Pete gick till Gloria och tittade efter.
"Ja, mycket bra Gloria." sa han och man kunde riktigt se hur hennes hjärta slog ett extra slag.
"Men jag har ju inte lika starka manliga armar som du." fortsatte hon att spinna.
"Men snälla.." utbrast Enya och slängde ifrån sig grepen.

"Fixar du nytt hö också är du snäll Gloria?" sa Pete.
Gloria log sött och bar in en ny höbal.
"Kate, fortsätt jobba!   Då kanske du får belöningen." sa Maria lågt. Hon ville inte att hennes nya kompis skulle råka ut för tråkigheter.
"Nej, jag har mockat nog nu!" sa Kate.
Maria sänkte huvudet och fortsatte att arbeta flitigt då hon såg Pete komma mot dem.
"Hur går det för er då flickor?" frågade han och granskade spiltorna.
Enya fnös och tittade åt ett annat håll.
"E-ehm bar-a bra!" sa Maria gällt för att överrösta Enyas höga ogillande fnysningar, men utan framgång. Enya hade haft mycket tid till att öva på dem i sitt rum hemma i Vinland.
Pete log mot Maria och vände sig sedan mot Enya.
"Några problem?" frågade han.
Enya tittade fortfarande inte på honom och hade en min som om han vore lort under hennes sko.
"Kate..behöver du hjälp?" frågade han undrande, han förstog sig inte på henne.
"Nej, DU behöver hjälp." sa hon ilsket och stormade ut ur ladan.

Enya blev själv förvånad över sitt beteende, hon förstog inte varför hon var så arg. Hon visste bara att hon var det.
Ilsket styrde hon stegen mot kohagen där korna gick på sommarbete.
Hon sparkade i marken medans hon gick, hon hatade att vara här bland alla snobbiga människor. Att hon själv var väldigt självupptagen var inget hon tänkte på.
Hon ställde sig lutad mot staketet och såg på korna. Med ens kände hon en hel del blandade känslor som hon inte kunde sätta fingret på.
Hon hatade Pete men speciellt Gloria, hon var så ful, bitchig, divig och hemsk, tänkte hon och sparkade till staketet.
Plötsligt kände hon en hand på sin axel.
"Pete ska dela ut belöningen och prata nu så han vill att alla ska vara samlade." sa Maria med mjuk röst.
Enya vände sig om och såg på Maria.
"Hur mår du? Är du okej?" frågade hon och strök undan hennes blonda långa hår.
Enya tog några djupa andetag.
"Ja. Tack för att du är så snäll mot mig Maria, jag vet att jag inte förtjänar det.."
"Det är väl det vänner är till för." svarade Maria.
Enya kände hur hennes ögon började svida, hon räckte fram handen för att visa sin tacksamhet.
"Vänner?" frågade Maria då hon tog hennes hand.
"Vänner." sa Enya och log. Hon visste att hon nu hade fått en väldigt betydelsefull vän, det spelade ingen roll om hon inte bodde i någon lyxvilla i Vinland.

  Då Maria och Enya vände sig om och skulle gå tillbaka till ladan såg de hur hela gruppen kom gående med Pete i spetsen.
"Åhnej.." sa Enya lågt. De var på väg för att straffa henne genom att låta henne sova utomhus i natt, tänkte hon förtvivlat.
"Shene, om du öppnar grinden så kan du och Gloria visa dem hur man gör." sa Pete.
Gloria fnittrade och sprang efter Shene.
"Vad händer?" viskade Enya till Maria som bara skakade på huvudet.
Shene öppnade grinden och de båda tjejerna gick in i kohagen.
Efter några minuter såg de hur hela kohjorden kom springandes mot dem.
Enya vred på sig i panik och stirrade från korna till Pete.
"Hjäääälp!!" gallskrek Enya och började springa med korna efter sig.
"Kate!   Gå åt sidan!" ropade Pete efter henne men Enya hörde inte på.
Hon forsatte att springa gallskrikandes.
"Kate, jag vet att du inte gillar honom men gör som han säger för tusan!!" skrek Maria.
Pete gav henne en undrande blick.
Tillsist stannade Enya upp och kröp ihop då hon såg korna närma sig henne.
Hon hörde hur det dundrade i marken och tittade upp. Korna sprang förbi henne, prisa gud. Hon lovade sig själv att inte någonsin säga några elakheter om folk som trodde på Gud.
Pete och de andra i gruppen skyndade efter korna och låste in dem i sina spiltor.
Enya reste sig upp och gick in efter dem med ett skräckslaget ansiktsuttryck.
"Bra gjort Shene, Gloria. Man kunde se att ni gjort detta tidigare." sa Pete och tjejerna lös upp.
Sedan vände han sig till Enya med en bestämd och orolig min.
"Man springer aldrig framför en uppjagad kohjord!" sa han strängt.
Enya blängde på honom och om hon hade vågat skulle hon ha örfilat honom på stört precis som hon gjort med så många rikemansmän. Men nu så var ju Pete en väldigt stor och stark bondson.
Då hon inte sa någonting blev Pete ännu mer irriterad.
"Har du ingenting innanför pannbenet din sabla bortskämda unge!?" sa han högt och gick bort till resten av tjejgruppen som stod och klappade korna.
Enya kände hur ilskan höll på att spränga sönder henne, hur vågade han skälla ut henne inför dessa oviktiga undersåtar, tänkte hon och knöt nävarna.

  Efter att de sett på hur man mjölkar korna fick de en lunchpaus.
Gloria gick arm i arm med Pete ut ur ladan med Shene och Melinda efter sig.
Enya blängde ilsket efter dem.
"Du kunde ha blivit väldigt skadad." sa Maria och skakade henne.
"Släpp mig!" fräste Enya.
Maria gav henne en kall blick.
"Som du vill!" sa hon stött och marscherade iväg.
"Bra!   Gå din väg, jag behöver inte dig!" skrek Enya efter henne.
Hon suckade och sjönk ihop på golvet och beklagade sig ännu en gång över att hon var fast på en bondgård tillsammans med fattig lortiga människor.
"Exakt vad är det dom vill jag ska lära mig?" sa hon för sig själv och lutade huvudet i handen. Hon menade förstås sina föräldrar.
Korna råmade där de stog och åt sitt foder.
"Äh, håll klaffen." sa Enya dystert och gick ut ur ladan.
Hon spanade efter Maria men såg inte en skymt av vare sig henne eller de andra tjejerna.
Enya började gå ner mot stugan då hon fick syn på Pete som höll på att stapla höbalar.
Hon stelnade till och blängde på honom.
"Hoppas han inte ser mig, hoppas han inte ser mig" mumlade hon och fortsatte gå.
Trots att hon inte såg på Pete så märkte hon att han tittade upp och såg på henne för att sedan hastigt låtsas som ingenting och fortsätta rätta till höbalarna.
Besvärat ökade hon på stegen.

  Enya kom in i stugan och med ens kände hon flera blickar vända mot henne.
Hon stannade upp då hon såg Maria sitta med 'Glorias gäng' men gick sedan snabbt till kylskåpet.
Hon rynkade på näsan då hon såg all skräpmat, inte en ända liten sushi eller saftig välstekt biff.
Tillsist tog hon ett stort glasspaket och satt sig ner vid bordet.
Tjejerna som satt i den komönstrade soffan tittade fortfarande på henne.
"Ska du verkligen äta allt det där?" frågade Gloria äcklat.
Enya höjde på ögonbrynen och stoppade i sig ännu en stor sked glass.
Gloria vände sig mot sina vänner.
"Verkligen smaklöst."
Enya smällde ner glasspaketet på bordet, reste sig häftigt upp och skulle just marschera ut ur stugan igen då Maria ställde sig upp.
"Jag vill ha tillbaka mina kläder!" fräste hon.
Enya stannade upp.
"Som du vill!   Jag vill ändå inte ha dina skitiga kläder!" skrek Enya och började klä av sig.
Hon slängde plaggen på Maria och låste in sig på badrummet. Enya kunde riktigt känna de elaka blickarna följa henne genom rummet.
Hon ställde sig framför handfatet och såg in i spegeln.
Enya kände med ens hur tårar började välla upp ur hennes ögon och sirla nerför hennes kinder. Hon kunde inte minnas när hon senast hade gråtit på riktigt.

Enya kunde inte förstå varför de alla var så elka mot henne, hon hade aldrig blivit så illa behandlad förut.
Att det berodde på att hon var kronprinsessa och att alla antingen var betalda till att gilla henne eller vann någonting annat på att göra det tänkte hon inte på.
Hon slog knytnäven hårt i väggen och grimaserade då hon kände smärtan i handen.
Svärorden rasade ur henne, men de slutade snabbt då hon kom på att det inte var värdigt en kunglig att svära så.
Hon suckade och torkade sina våta kinder.

Enya tog av sig underkläderna och hoppade in i duschen. Hon luktade verkligen ladugård så att det sved i näsborrarna.
Då hon stog där i duchen och shamponerade håret började hon svagt nynna på en låt hon hört hemma i Vinland. En låt som prins Darian hade sjungit för henne då de var små.
Hon hade inte tänkt på honom på flera år, då hon blev tonåring och redan fått titeln som kronprinsessa hade inte ens han varit värdig hennes uppmärksamhet.
Enya sköljde ur håret och stängde av vattnet.
Hon steg ut ur duschen, virade en handduk runt sig och gick in i sovrummet och tog på sig nya kläder.
Sen satt hon sig ner framför sin väska och plockade runt lite på måfå och så slog det henne att hon inte hade tagit med sig något betydelsefullt till bondgården.
Visst, hon hade tagit med sig snygga dyra kläder och sin laptop, men ingenting som egentligen betydde något.
Hon stängde igen väskan och lade sig på sin säng.
Hur hon skulle klara av veckor till på bondgården var ett stort mysterium.

  Enya sprang på en stor grön äng som var full av goddoftande vilda blommor. Hennes vita volangklänning blåste vackert efter henne i den svaga brisen då hon sprang längre och längre in på ängen.
När hon kom till mitten stannade hon slog ut armarna och snurrade runt några varv. Hon kisade mot solens varma strålar som smekte hennes ansikte.

"Prinsessa." hörde hon en vacker röst kalla på henne.
Snurrandet upphörde och hon fokuserade på gestalten som kom gående mot henne.
Det var en man, han var lång och hans svarta hår glänste likt sammet i solen.
Han räckte ut sin hand.
"Kom." sa han och hon tog hans hand.
Han drog henne till sig och då hon såg in i hans varma trygga ögon log hon varmt.
"Darian." viskade hon mjukt.
Han log bekräftande och lade sina armar runt henne.
Enya kände hur hjärtat tog ett extra slag.
"Darian du kom!" utbrast hon lyckligt skrattandes och kramade honom hårt.
Hon ville aldrig släppa honom igen, aldrig någonsin.
"Du kan lita på mig min vackra prinsessa." sa han och smekte hennes kind.
Enya rodnade men kunde inte släppa blicken från honom.
Han lutade sig närmare henne. Enyas blodfyllda längtande läppar darrade då hon kände hand andedräkt mot sitt ansikte.
Just när Enya trodde att hon var nära att få en hjärtattack och deras läppar precis skulle mötas i en kyss förändrades scenen.

Darians ansikte stelnade till och han hukade sig som om han hade svåra krämpor.
"Darian!?" skrek Enya förskräckt.
Darians gestalt blev mer och mer genomskinlig tills han var borta.
"DARIAAN!" skrek Enya förtvilat och satt sig snabbt upp.

"Vi väntar på dig."
Enya såg upp och fick syn på Pete som lämnade rummet.
Hon hade visst råkat somna.

  Det kändes som om hennes hjärta hade blivit utskuret från hennes bröst då hon började gå mot ladugården för att göra de sista sysslorna innan kvällen.
Hon var kallsvettig och mådde lite illa där hon gick.
När hon kom till ladugården såg hon att alla redan var där.
Ingen hade väckt henne så hon var sen, det var därför Pete hade hämtat henne.
Alla var redan fullt upptagna med olika uppgifter som att sopa golvet eller göra i ordning fodret till morgondagens utfodring.
"Hur mår du Kate? Du ser lite blek ut." frågade Pete.
Enya tittade förvirrat på honom som om hon inte kunde fatta att hon var där och inte på ängen i sin dröm.
"Jag mår bra." sa hon tonlöst, det var Petes fel att Darian hade försvunnit.
"Vem är Darian?" frågade han och låsades vara oberörd fast man kunde se på långa vägar att han uppriktigt sagt ville veta vem det var.
"Ingen." stönade Enya och allting blev svart.
Pete fångade snabbt upp henne innan hon slog i stengolvet.

Enya vaknade upp i en soffa i ett obekant rum.
Det var mörkt omkring henne och hon undrade om det var ännu en dröm.
"Mår du bättre nu?" sa Pete och satt sig bredvid henne på soffan.
Där sprack hennes tankar om att det var en dröm. Pete skulle aldrig någonsin få bli en del av hennes drömmar.
"Ja." svarade hon och såg på honom.
Han hade tagit av sig cowboyhatten och bytit kläder.
Hon kunde känna doften av ren hud och blev förvånad då hon insåg att det var Pete och inte hon som luktade fräscht.
"Du svimmade så jag bar in dig i mitt och min fars hus." förklarade han.
Enya nickade och såg sig omkring.
Hon hörde dova snarkningar komma från ett av rummen.
Då deras blickar möttes brast Petes ansikte upp i ett flinande. Enya fnissade lågt.
"Vad är klockan?" frågade hon.
Pete såg på sitt armbandsur.
"Den är tolv på natten." svarade han.
Ingen av dem gjorde något försök till att resa sig och det gjorde Enya glad.
Hon tog det som ett tecken på att han inte var besvärad av henne. Hon visste att hon hade varit besvärlig.
Enya kände att hon började bli sömnig, men hon gjorde allt vad hon kunde för att inte somna. Hon undrade om hon skulle se Darian igen om hon slöt sina ögon.
Pete reste sig långsamt upp och gick in i köket. Det lät som att han tog ett glas vatten eller något.
Enya reste sig upp och gick efter honom.
Hon såg hur Pete ställde ner glaset i diskhon. Han vände sig om.
Enya log sött då hon såg hans förvånade min, han hade tydligen inte hört henne komma.

De såg på varandra under tystnad.
Efter ett tag tog Pete ett par steg framåt och smekte hennes kind.
Enya skalv till.
Hans hand kändes varm och trygg mot hennes kalla hud.
"Kate.." började han.
Enya kände hur spänningen började avta då han sa någon annans namn än hennes.
"Det är något speciellt med dig, det känner jag..du är inte som de andra." sa han.
Åh, om han bara visste hur rätt han hade, tänkte hon.
Enya lät sin ena hand stryka honom över bröstet, hon kunde känna hans pumpade muskler för varje centimeter hon rörde.
Hon såg åter igen in i hans vackra bruna ögon.
Pete lade sin hand runt hennes nacke och närmade sig henne långsamt.
Enya kände vad som snart skulle hända, hon ville skrika nej. Men hon kunde inte, det var något som drog henne mot honom, som ett osynligt band.
Då deras läppar möttes kände Enya hur en stark ilning for genom hennes kropp. Hon hade aldrig känt något liknande förut och var inte säker på vad det var.
När Pete drog sig en bit ifrån henne efter den mjuka känslefyllda kyssen kände Enya hur hon började vingla och grep hastigt tag i hans arm för att inte ramla omkull.
Hon kände hur Pete lade sina båda armar omkring henne för att hon skulle hålla sig kvar på benen.
Han log då hon såg på honom, han verkade nöjd på något sett.
"Så du känner också det." sa han.
Enya sa ingenting, men antog att han menade dragningskraften dem emellan som gjort att hon nästan tappat balansen.
Hon visste inte vad hon skulle svara, sanningen var att detta hade varit hennes allra första kyss, och hon hade gett den till en bondpojke. Enya kände sig en aning förvirrad.
Hon vilade sitt huvud på hans axel.

  Enya kände värmen från Petes kropp mot sin och det gjorde henne sömnig.
Hon kände hur hennes kropp började bli tyngre och tyngre.
Pete lyfte upp henne i sin famn, vilket gjorde att hon blev klarvaken ett ögonblick. Hon lät aldrig någon bära henne, hon var kronprinsessa och hade sin värdighet att tänka på. Men Petes varma kropp och lugnande andetag fick henne att inte bry sig om sin stolthet.
Hon kände hur han sänkte ner henne på en säng.
Enya såg sig omkring och förstog att hon var i Petes rum.
Hon såg hans siluett då han ställde sig med ryggen mot henne och tog av sig skjortan. Trots mörkret kunde hon se hans välmusklade rygg.
Enya kröp ner under täcket och njöt av att ligga i Petes mjuka säng. Den doftade Pete och inte ko som hon tidigare trott att den skulle göra.
Pete la skjortan på en fotölj och kröp sen ner i sängen bredvid henne, Enya kände hur blodet rusade upp till hennes ansikte och gjorde hennes kinder alldeles rosiga.
"Nu slipper du väcka de andra." mumlade Pete och syftade på tjejerna som Enya i vanliga fall delade sovrum med.
Enya makade sig försiktigt och lite generat närmare honom och lade sig tillrätta på hans bara bröst.
Hon andades in hans doft och småskrattade för sig själv. Enya var så mycket oskuld som man kunde vara, aldrig hade hon haft sällskap av en man.
Pete pussade hennes panna godnatt och de båda somnade strax efteråt.

Solen sken in genom det halvöppna fönstret, och Enya vaknade av att traktorerna hade börjat köra omkring på åkrarna för att gödsla.
Hon satt sig upp i sängen och såg sig omkring, hon log då hon kom ihåg att hon var i Petes rum.
Enya skuttade fram till spegeln som hängde på väggen och skyndade sig att rätta till sitt hår och tvätta bort utsuddad mascara.
"Godmorgon." hörde hon en röst och stelnade till då Bob kom in i rummet.
Enya stelnade till och visste inte riktigt vart hon skulle ta vägen, kanske skulle hon hinna gömma sig under sängen? Nej, det var försent för det.
"Kate?" sa han undrande, han hade trott att det var Pete som han hört gå där inne.
Enya log stelt.
"Jag kom bara för att kolla om Pete är här, jag kan inte hitta honom någonstans." sa hon i falsett och smet snabbt förbi honom ut ur Petes rum.
Hon kollade lite snabbt i köket men kunde inte hitta honom där så hon skyndade sig att lämna huset.
Då hon sprang mot gäststugan där hon hade alla sina saker fick hon syn på honom.
Pete stod och pratade med Gloria precis utanför.
Sur som hon blev över att han lämnat henne i sticket för att kunna gå ut och prata med fjäskpaddan Glorfis ignorerade hon dem båda och smällde hårt igen dörren efter sig, att Gloria glodde som en uppstoppad padda på henne brydde hon sig inte det minsta om.
Hon tog en snabb dusch, satt upp håret i en toffs och slängde i sig en skål med flingor till frukost.
Ingen av de andra tjejerna tycktes vara inne och det var en stor lättnad för henne.
Hon orkade inte med deras slugna elaka blickar och hårda ord.

När Enya tagit några djupa andetag gick hon ut. Om det var något kronprinsessan från Vinland kunde så var det att se oberörd ut, det hade hon övat massor på hemma i Vinland i flera år. Hennes föräldrar hade nämligen tröttnat på hennes grimaser då hon var tvungen att hålla i spädbarn som luktade bajs under olika välgörenhetstillfällen, och dessutom tjänade hon på att kunna se oberörd ut - hennes ansikte blev inte det minsta rynkigt.

Enya kände hur vreden började bubbla upp inom henne då hon såg att Pete fortfarande pratade med paddan Glorfis och hon svor att från och med nu alltid tilltala henne som 'Glorfis' eller 'Paddan'.
Istället för att gå dit och skapa en pinsam scen där hon skulle örfila dem båda, gick hon för att leta upp Maria Zevin. Även om hon inte ville erkänna det så saknade hon sin vän.
Tillsist hittade hon henne sittandes på en bänk utanför ladugården.
"Hej." sa Enya så vänligt hon bara kunde.
Maria tittade upp, men vände sen snabbt bort blicken utan att svara.
"Förlåt, det var fel av mig att ta ut ilskan på dig. Du ställde alltid upp för mig trots att jag var en sådan diva, snälla kan du inte förlåta mig?" bad hon.
Enya kunde se att Maria inte såg lika ogillande ut, men hon skulle tydligen inte ge sig för ett litet ynkligt förlåt.
"Jag gör vad som helst!" fortsatte Enya och äntligen så såg Maria på henne.
"Isåfall..har jag några villkor." sa hon.
"Och de kanske inte är så trevliga.." sa Maria med en finurlig glimt i ögat.
Enya kände hur hon började ångra sig lite och ville ta till baka det där med att hon kunde göra vad som helst för att de skulle bli vänner igen. Men hon visste att hon inte skulle klara sig så mycket längre utan någon som lyssnade på henne och tyckte synd om henne.
"Kör till." sa Enya.
Maria skuttade förtjust upp från bänken.
"Bra!" sa hon och gav henne en kram.

"Erkänn att du har saknat mig lite iallafall?" lirkade Enya.
Maria bara log till svar, vilket Enya tog som ett ja.
"Vart var du i natt föresten? Du sov aldrig i din säng."
Enya kände hur hennes kinder hettade, såg bort och låtsades beundra sättet Pete staplat höbalarna.
"Du sov väl inte ute i ladugården?" skojade Maria först men sen såg det ut som att ett ljus tändes inom henne.
"HOS PETE!?" skrek hon uppspelt.
"Sssch!" väste Enya och Maria slog händerna för munnen.
Maria ville inte sluta upp att flina så Enya drog henne med sig in till ladugården.
"Ja, jag sov hos Pete. Men det var bara för att jag svimmade.." började Enya.
Maria stog nästan och hoppade, ivrig som hon var att få höra alla smaskiga detaljer.
Enya visste att om hon hade vaknat annorlunda med Pete vid sin sida skulle hon nästan spricka, så ivrig skulle hon vara att få berätta allting. Men nu var hon ju sur på honom för tillfället.
"Hade ni..du vet..DET?" frågade Maria och hon såg nu så uppspelt ut att Enya nästan kunde svära på att hennes ögon skulle ploppa ut vilken sekund som helst.
"Nej, aldrig i livet!" sa Enya skärrat.
Hon skulle just till att berätta om kyssen när de hörde ett brak.
De vände sig om och såg Melinda komma gåendes mot dem från foderkammaren.
Hon gick förbi dem utan att se på dem och sprang ut ur ladugården.
"Åhnej, tror du att hon hörde något?" frågade Maria ängsligt.
Enya suckade.
"Hon hörde allt." sa hon tonlöst och såg efter Melinda.

  "Förlåt!" sa Maria ynkligt.
"Det gör inget, hon hörde ändå ingenting som Gloria inte redan vet."
Maria tittade storögt på henne.
"Hon såg mig komma springandes från Bobs och Petes hus." sa Enya som svar på hennes förvånade min.
"Ojdå." sa Maria.
Enya ryckte på axlarna, hon hoppades att det skulle vara Pete och inte hon som skulle få lov att stå ut med Glorias vrede.
De båda tjejerna gick ut från ladugården och fick syn på Gloria, Melinda och Shene som stog och viskade med varandra.
Pete var också där, men han såg ut att stå och vänta på någon.
"Har ni redan börjat mocka?" frågade han Enya och Maria leende när de närmade sig gruppen.
Enya och Maria utböt blickar med varandra utan att svara.
"Så, nu när alla är här så kan jag meddela att ni ska få hela den här dagen fri från sysslor."
Gloria, Shene och Melinda slutade att viska med varandra och tittade upp.
"Bob har erbjudit sig att skjussa er in till småbutikerna som inte ligger så långt bort härifrån om ungerfär.. två timmar. Så gör er redo ni som vill följa med." sa han.
Pete tog tag i Enyas arm.
"Kan jag få prata lite med dig?" frågade han.
Enya såg hur Gloria och Shene blängde på henne då de började dra sig tillbaka ner mot gäststugan tillsammans med Melinda, hon hade tydligen inte varit sen med att skvallra tänkte hon bittert.
"Vi ses senare då." sa Maria och lämnade dem ensamma.
Enya såg långt efter henne, det sista hon ville just nu var att vara ensam med Pete.

Pete väntade på att dörren till gäststugan skulle stängas efter resten av gruppen innan han åter igen vände sig mot Enya.
"Hej." log han och tog hennes hand.
Enya tittade ogillande på deras händer, men Pete verkade inte märka något.
"Du fick en väldig fart i morse." sa han och tog ett par steg närmare henne.
Enya fnös, hon antog att han syftade på då hon sprang förbi honom och Gloria för att komma till gäststugan.
Pete närmade sig ytterligare lite till men då deras ansikten bara var några centimeter ifrån varandras backade Enya och drog åt sig sin hand.
Aldrig att hon skulle låta honom komma nära henne efter att ha drägglat över Glorias feta bak.
"Har jag gjort något fel?" frågade Pete.
Enya höll upp en hand som ett stopptecken då han tänkte närma sig henne igen.
"Jag tror inte att det här är någon bra idé." sa Enya och sänkte handen då Pete inte gjorde någon ansats att närma sig henne igen.
"Va?" Pete såg helt chockad ut över Enyas känslobyte.
"Jag hade svimmat och kände mig lite yr, allt som hände var ett misstag.." sa Enya, men egentligen så hade hon njutit av hans närhet kvällen innan. Det var hennes stolthet och självförsvar som sa åt henne att dumpa honom innan hon hann bli sårad.
Pete såg ut som om någon hade släppt en jättelik sten på honom, vilket Enya praktiskt taget hade gjort.
"Men jag trodde.." Petes röst svek honom och han såg en aning förtvivlat på henne.
"Jag är ledsen..." mumlade Enya och började i rask takt gå mot gäststugan.
"Jag också." viskade Pete och svalde.

"Du sa vad!?" utbrast Maria då Enya talade om för henne om mötet med Pete.
"Jag klarar inte av att bli dumpad av honom på grund av den där paddan Gloria." viskade Enya för att ingen förutom Maria skulle kunna höra.
"Men vem sa att han skulle göra det då? Gloria har drägglat över honom i två sommrar nu och ändå så valde han dig!"
Enya ryckte på axlarna och tog på sig ett par andra skor, hon hade också bytt kläder till något svalare. Hettan höll på att ta kål på henne och det minsta hon behövde var ett par fastklibbade jeans.
"Har du inga känslor för honom eller är du bara korkad?" frågade Maria, hon kunde verkligen inte släppa det där.
"Jag vet inte, allting är så rörigt just nu. Ena natten drömmer jag om Darian och den andra sover jag hos Pete."
Maria suckade uppgivet.
"Jaja, gör som du vill. Men om du tror att Pete kommer bli mindre attraherad av Gloria nu när du dumpat honom så tror du fel och det finns ingenting nu som stoppar henne från att totalt kasta sig över honom."
Enya började inse att hon kanske hade gjort ett misstag genom att släppa Pete, men vad skulle hon ha gjort då? Hon var inte precis erfaren på killfronten.
Melinda kom in i sovrummet, men då hon såg att Maria och Enya var där lämnade hon hastigt rummet.
"Jag tror hon har dåligt samvete." sa Maria.
"Hon är nog snarare rädd för oss." sa Enya och slängde med håret, men så stannade hon upp. Det var som om en lampa hade tänts inom Enya.
"Melinda!" kuttrade Enya och följde efter henne ut ur rummet.

Melinda såg desperat efter en utväg, men eftersom hennes älskade paddledare Glorfis och Shene var inne på badrummet och översminkade sig inför shoppingen så fanns det ingen som kunde skydda henne från Enyas långa klor och väsande huggtänder.
"Jo Melinda, eftersom det inte var speciellt trevligt av dig att skvallra om min lilla romans med Pete, så tycker jag att du ska göra mig en tjänst." sa Enya med falsk vänlighet.
Då Melinda försökte lämna rummet grep Enya hårt tag i hennes arm och höll henne kvar.
"Det låter rättvist, tycker du inte?" väste Enya.
Melinda nickade och såg mot badrumsdörren.
"Dina älskade idoler kommer inte att rädda dig. De tycker inte ens om dig, om du inte redan visste det så utnyttjar de dig bara." fortsatte Enya sanningsenligt.
Melinda släppte dörren med blicken och såg på Enya.
"Bra. Nu när du har bestämt dig för att gå över till den goda sidan tycker jag att du ska tala om för mig vad de sysslar med för grymheter."
"Gloria och Shene är intresserade av Pete."sa Melinda.
"De håller på och funderar ut vad de ska göra för att röja dig ur vägen, men mer än så vet jag inte." pep hon.
Enya nöjde sig med det och släppte hennes arm. Hon hade fått det bekräftat, Gloria skulle inte backa nu när det inte fanns någonting som höll Pete tillbaka.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  Åååh! Nu börjar det verkligen likna något! Längtar verkligen efter att få testa Sims 4!   För att se mer kul om Sims 4 klicka dig in i kategorin här på bloggen. ...

  Vackra Bella Spökh får såklart hänga med in i Sims 4.     ...

  Nu har EA börjat släppa lite nya bilder på simmarna i det kommande The Sims 4 och jag måste säga att jag andades ut av lättnad när jag såg den här bilden på Mortimer och Bella Spökh. Har hittills tyckt att grafiken och verklighetsanpassningen av ...