Del 1: http://thesimsans.bloggplatsen.se/2012/09/16/8651898-berattelse-prinsessan-enya-under-falsk-identitet-del-1/

Del 2: http://thesimsans.bloggplatsen.se/2012/09/16/8652265-berattelse-prinsessan-enya-under-falsk-identitet-del-2/

Sista delen: http://thesimsans.bloggplatsen.se/2012/09/16/8652674-berattelse-prinsessan-enya-under-falsk-identitet-sista-delen/

  De två timmarna hade gått och nu stog alla tjejerna och väntade på att Bob skulle skjussa dem in till småbutikerna.
Enya såg sig omkring efter Pete men kunde inte se honom någonstans, hon undrade om han undvek henne och isåfall av vilken anledning.
"Du passar jättebra i de där kläderna." sa Maria uppmuntrande.
Enya log, men leendet nådde inte hennes ögon.
Bob kom gåendes mot dem från ladugården.
"Ska vi tuta och köra då?" sa han muntert.
Shene himlade med ögonen åt hans kassa försök till ett skämt.
"Jag hörde om din lilla flirt med Pete och jag är inte förvånad över att han inte ville gå hela vägen med dig!" viskade Gloria dräpande i hennes öra och log elakt innan hon satt sig i framsätet.
Shene och Melinda trängde sig in på det lilla smala sätet bakom henne och då återstod bara flaket till Enya och Maria.

Först hade Enya varit skeptisk till att sitta ute på flaket, men hon kom på sig själv med att gilla det då den svaga brisen blåste genom hennes långa blonda hår, och hon gillade Marias skämtsamma sällskap. Hon fick henne att tänka på andra saker och inte bara på Pete.
Det tog mer än en timme för dem att komma till butikerna och Enya blev väldigt besviken över att deras långa resa inte hade lönat sig något alls.
Det fanns ingenting som liknade gucci på långa vägar.
Men Maria övertygade henne till att inhandla lite nya kläder som hon var säker på skulle få Pete intresserad av att reda ut Enyas misstag.
Efter ett tag släppte Enya sina diviga fasoner och vågade släppa loss lite och äntligen ha kul.

Den lilla gruppen kom tillbaka till gården klockan åtta på kvällen.
Alla hade haft kul tillsammans de där timmarna de fick lämna gården för att ha lite fritid.
De flesta hade inhandlat något klädesplagg och de alla var mätta och belåtna efter att ha köpt korv från en korvkiosk. Till och med Enya hade gått med på att äta korv, men bara en och inte tre som de andra, korv gav henne kväljningar. Maria hade skämtat med henne om att det kanske berodde på att hon aldrig hade varit samman med en man, vilket fick henne att spruta coca cola över hela henne utav misstag.

Bob önskade dem godnatt och de gick in till gäststugan.
Melinda som var yngre än de andra kröp genast ner i säng.
Enya paxade duschen medans de andra kröp ner i sina pyjamasar och satt sig framför tv:n.
Enya kände det varma vattnet strömma ner över henne och trots att det var väldigt hett den här tiden på året så tyckte hon det var avslappnande.
Efter duschen kröp även hon ner i ett par mjukisbyxor hon skulle sova i under natten. Men istället för att sätta sig vid tv:n slog hon på datorn.
Enya brukade nästan aldrig titta på tv, hon såg inte riktigt det roliga i det.
Hon gick in på sin mail och möttes av en sprängfull inkorg, Enya flinade lite för sig själv då hon kom på att hon bara hade skrivit hem en gång och det var nästan över en vecka sedan nu.

En efter en gick de andra tjejerna och la sig.
Shene stack vid elva, Gloria strax efter.
"Ska du inte gå och lägga dig Kate?" frågade Maria och lade händerna på hennes axlar.
Enya hade börjat hata det där sticket som hon fick i hjärtat varje gång någon sa fel namn till henne, det kändes som om någon körde in en trägren rakt igenom henne.
"Snart." svarade hon och halvlog.
Maria nickade och hasade iväg i sina knallgula tofflor.
Enya skickade iväg ett mail till sin familj och raderade alla som de skickat till henne, de var för många för att hon skulle orka läsa dem.
Hon stände av datorn och när hon var säker på att alla låg i sina sängar smög hon ut ur stugan i bara tofflorna.
Enya trippade fram till vad hon trodde var Petes fönster och kikade in, det var alldeles mörkt där inne och hon blev irriterad över att hon inte såg någonting. I ett oförsiktigt försök att urskilja Pete där inne råkade hon slå pannan i fönstret.
"Aj!" pep hon och slog handen för pannan.
Fönstret öppnades.
"Kate? Vad gör du här mitt i natten?"
Enya höll på att kissa på sig då hon såg att det var Bobs huvud som kom ut genom fönstret.
"Åh..äh, ingenting. Godnatt Bob!" sa hon lite för högt för att hon skulle låta oberörd.
Bob nickade lite fundersamt och stängde fönstret.
"Fanfanfanfan." viskade Enya till sig själv och började gå tillbaka mot stugan.
"Varför står du och spionerar på min far mitt i natten?" hörde hon en röst fråga.
Enya bet sig hårt i läppen och vände sig om, där stog Pete med en skiftnyckel i handen.

"Pete.." sa Enya och hon visste inte om hon skulle vara glad att se honom eller inte. Troligen det sista.
"Så, det är Bob du är intresserad av." sa Pete elakt och la armarna i kors.
Enya bet sig så hårt i läppen att hon trodde hon skulle svimma.
Blod började sirla nedför hennes haka från den sönderbitna läppen.
"Ne-ej.." sa Enya, det var verkligen en pinsam situation det här.
Hon torkade bort blodet med handryggen och såg på honom.
"Du borde gå och lägga dig nu." sa Pete spakt.
Wow, jag har verkligen gjort honom ledsen, tänkte hon för sig själv.
"Jag skulle just gå och göra det när du hindrade mig." gnällde hon.
Pete stog kvar i samma position och såg på henne med en hård blick, Enya visste inte om den var hård för att han var arg på henne eller för att han ville dölja sina känslor.
Hon gick långsamt mot honom, men stannade 30 cm ifrån honom för hon var inte säker på hur han skulle reagera om hon kom för nära.
Pete stog kvar, men sänkte sina armar så att han inte längre hade dem korsade över bröstet.
"Fölåt." sa hon lågt och kände hur det började brännas innanför ögonlocken.
Enya sträckte långsamt ut en hand och smekte hans kind.
"Godnatt Kate." sa Pete och backade undan från hennes hand.
Enya vände sig om och gick tillbaka mot stugan, hon kände en saltad tår sirla nedför hennes kind.

Enya gick utmattad in i stugan och stängde dörren ljudlöst efter sig. Hon var inte sömnig, utan bara trött på hur hon hade hanterat saken med Pete. Om hon inte hade dumpat honom innan det hann hända någonting på allvar mellan dem så skulle hon slippa vara så förkrossad, men såklart hade hon förstört allting.
Enya fyllde en skål med glass och satt sig i soffan framför något som såg ut som en romantisk film.
Hon hade tänkt titta så länge hon hade glass kvar, men då kärleksparet på tv:n började röra sig mot sängen proppade hon snabbt i sig resten av glassen och slog av tv:n.
Enya ställde ifrån sig skålen i diskhon och gick in till badrummet för att borsta tänderna. De vanliga två minuterna växte till fem och åtta minuter innan hon ställde ifrån sig tandborsten.
Hon var fortfarande inte särskillt trött utan hade bara Pete i tankarna, hon undrade om det var detsamma för honom eller om han redan hade kommit över henne.
Enya lade sig ner i soffan, hon kände hur ögonlocken blev tyngre och tyngre och innan hon visste ordet av det föll hon in i en orolig sömn.

Enya vaknade tidigt och upptäckte att hon hade så förfärligt ont i nacken, aldrig hade hon sovit så obekvämt.
"Idag är en ny dag." sa hon stönandes åt sig själv och reste på sig.
Idag skulle sysslorna fortsätta som vanligt och om bara en timme skulle de vara ute i ladugården för att göra rent så att korna kunde komma in och bli mjölkade.
"Godmorgon." sa Maria då Enya kom in i sovrummet för att klä på sig.
Maria var redan färdig och såg ovanligt pigg ut.
"Mmh." svarade Enya, hon såg bort mot Glorias säng och kunde se att hon låg och låtsades sova.
"Jag längtar efter att få komma hem, Darian väntar på mig." ljög hon, Enya hade ingen aning om vart Darian var nu för tiden.
Hon såg med tillfredställelse hur Gloria kisade med ögonen för att se någonting utan att avslöja sig.
"Va? Men Pete då?" väste Maria.
"Äsch, jag var ju inte intresserad av honom från första början." Det var ioförsig sant, Pete hade varit en buld i baken på henne ända sen hon kom till gården.
Maria höjde på ögonbrynen men opponerade sig inte något mer.

När alla var klara så samlades de ute i ladugården, den här gången var det Bob som mötte dem. Han sa att Pete hade fullt upp med att laga traktorn, Enya visste att det var sant eftersom han hade haft en skiftnyckel i handen då hon mötte honom kvällen innan. Hon kände en lättnad, skulle hon lyckas glömma honom så snabbt som möjligt var det bara bra att Pete inte var i närheten. Kanske skulle det bli lättare än hon trodde eftersom de faktiskt inte hade hunnit utforska sina känslor närmre.

De närmaste dagarna fortsatte på samma sätt, tjejerna gick upp klockan sju för att gå ut till ladugården och mocka. Sedan tog de in korna, gav dem kraftfoder och tog ut dem igen.
Pete såg de inte skymten av, men det var ingen mer än Gloria och Shene som led över det.
Gloria gjorde allt vad hon kunde för att irritera Enya, hon tog skottkärran som Enya hade tänkt ta, råkade slänga gödsel på henne och gick in i henne ett antal gånger. Enya kämpade för att inte ge Gloria tillfredsställelsen genom att visa sin irritation, utan höll en munter ton då hon talade om för henne om och om igen att det inte gjorde någonting.
Men en dag då de var uppdelade i grupper och Enya och Gloria hamnade i samma blev det nog för Gloria att Enya inte blev sur någon gång.
Då de hade släpat in nya höbalar och fyllt på med nytt vatten till korna slog hon till Enya hårt över kinden.

"Vad gör du!?" skrek Enya.
Korna blev så rädda i hagen där Enya och Gloria fortfarande stog att de ryckte till och började springa runt.
Gloria tittade elakt på henne.
"Jag tror inte på att du inte gillar Pete längre." sa hon och puttade till Enya så att hon nästan ramlade omkull.
"Padda." väste Enya då hon återfick balansen.
"VAD SA DU!?" skrek Gloria gällt och kastade sig över henne.
Enya häpnade över Glorias styrka som antagligen berodde på att hennes föräldrar drev en hästrange.
"Släpp mig!" sa Enya ilsket och värjde undan för hennes slag så gott hon kunde, men eftersom Enya aldrig utförde något kroppsligt arbete hemma i Vinland var hon i ett tydligt underläge.
"Hur vågar du!?" sa Enya högt med riktig prinsesston då Gloria drog loss en stor tuss av hennes långa blonda hår.
"Jag hatar dig din jävla h*ra!" gormade Gloria och slog Enya för varje ord hon uttalade.
Då Gloria hade fått utlopp för sin ilska klev hon av Enya, sparkade till henne hårt i magen och gick sin väg.
Enya kände hur hon tappade luften av den hårda sparken, hon fick panik.
Hon kämpade med alla sina krafter och reste på sig, hon vinglade till och grep hastigt tag i staketet.

Då Enya hade fått tillbaka andan och kunde andas normalt igen släppte hon staketet och klättrade ut från kohagen.
Det kändes som att hon blivit översprungen av en ko, och den kon var i det här fallet ingen mindre än Gloria.
Som tur är hade hon inte brytit något, men hon kände sig så enormt mörbultad och Enyas stolthet hade fått sig ett rejält nederlag.
Hon hade ingen lust att jobba mer idag, så istället för att gå och ta reda på vad hon skulle göra nu gick hon tillbaka till stugan.
Det första Enya gjorde var att kolla sin spegelbild och hon gav upp ett högt skri som hördes ut från stugan och ljungade över hela gården.
Hennes hår var inte längre långt och vackert, det var ruffsigt och dessutom så saknades det en rejäl tuss mitt på huvudet.
"Mitt hår!" klagade Enya och drog upp tröjan lite för att se vilken skada Glorias knytnävar och sparkar hade gett henne.
Ännu hade hon inte fått några synliga blåmärken men de skulle nog komma som småningom för det var rejäla smällar hon hade fått stå mur för.
Enya fick syn på en sax på handfatet, hon tog upp den och såg fundersamt från saxen till hennes spegelbild.
Hon drog in andan och tog tag i sitt hår, höjde saxen och med en förfärad flämtning klippte hon av det.
Tårar rann nerför hennes kinder då hon såg mer och mer av sitt hår falla till golvet.
När hon var klar sopade hon ihop håret, slängde ut det genom fönstret och tog en titt i spegeln.
Enya grät förtvivlat över sin nya frisyr, vad skulle hennes föräldrar säga när hon kom tillbaka till Vinland och såg ut så här.
Men efter ett tag samlade hon sig och torkade ilsket bort tårarna med händerna, Gloria skulle få betala för det här, hon skulle få betala dyrt.

 "Kate!   Kate är du här?" hörde hon Marias röst då hon kom in till stugan.
"Jag är härinne!" ropade Enya och låste upp dörren så att hon kunde komma in.
"Jag kom bara för att se vart du tog vägen.." längre än så hann hon inte innan hennes haka föll. Enya trodde att den skulle sopa till golvet ett tag.
"Men..men vad har du gjort med ditt fina hår?!" utbrast hon och tittade på Enya som en föräldrer som just insett att ens barn är ett psykfall.
"Gloria överföll mig inne i kohagen, hon ryckte loss massor av mitt hår..vad skulle jag ha gjort då?" sa Enya med darrande röst.
"Hon gjorde VAD!?" utbrast Maria och Enya fick en sådan innerlig lust att sträcka ut handen och stänga igen hennes gapande mun.
"Jag har sminkat över de värsta såren, påminn mig om att jag ska sponsra foundtionföretaget när jag kommer ifrån den här svinstian!"
Maria började gå runt fram och tillbaka i det lilla rummet.
"Det här måste du tala om för Pete." sa hon och såg allvarligt på Enya.
"Aldrig i livet, då vinner hon ju!" Enya lät alldeles förskräckt över tanken på att tjalla till Pete.
"Jamen..vad ska du göra då?"
"Jag ska visa den lilla paddan hur det går när man bråkar med en kungl..med mig!" rättade hon hastigt till sig innan hon hann avslöja för mycket.
Maria skakade på huvudet.
"Kom åtminstonde ut från toaletten, du är ingen 4-åring." sa hon och gick ut till köket/vardagsrummet.

Enya stack lite diskret ut huvudet ur badrummet, då hon såg att kusten var klar gick hon ut till allt-i-allo rummet efter Maria.
"Hjälper du mig att smida planer då?" väste Enya låg som om hon trodde att Glorias och Shenes lilla spionerare Melinda stog runt hörnet och tjuvlyssnade.
Maria tvekade.
"Jag tycker att det här är löjligt.."
"Maria, hon drog av mig håret!" sa Enya i falsett.
"Okej då, men om vi åker fast så var allt din idé!" sa Maria allvarligt.
Enya suckade, men gav henne en godkännande nick.
De hörde dörrhandtaget tryckas ner.
"Fort!   Göm dig!" skrek Enya så lågt hon kunde och kastade sig bakom soffan.
Maria visste inte riktigt vart hon skulle gömma sig så hon skyndade efter Enya. Det blev väldigt trångt bakom soffan.
De kunde höra dörren öppnas och stängas.
"Aj, se dig för!" viskade Maria.
"Scch!" väste Enya ilsket.
de hörde några dova steg komma närmare och närmare.
"Har ni tappat något?" hördes en röst.
Enya tittade upp och suckade av lättnad då hon såg att det bara var Pete och inte Gloria.
Hon reste sig upp och drog med sig Maria bort från gömstället bakom soffan.
"Gör dig inte lustig." sa Enya bittert.

Enya och Maria kröp generat ihop inför hans breda flin som talade om för dem båda att han visste att de hade gömt sig.
"Tja..det där är också en frisyr antar jag.." sa han retsamt och fingrade på Enyas hår.
Hon slog ilsket undan hans hand, men sen kom hon på att han faktiskt pratade med henne igen och viskade 'förlåt'.
"Jag kom för att se vart ni blivit av, Maria Bob skickade dig tydligen för att hämta Kate och inte för att gömma dig bakom soffan." sa han bannande.
Maria såg ner i golvet, det här var en ytterst pinsam situation.
"Men eftersom ni varit borta så länge är allting klart, Gloria tog båda era arbetsuppgifter." sa han lite vänligare.
"Det tror jag säkert att hon gjorde." viskade Enya tyst till Maria som stampade henne på tån.
Pete höjde ögonbrynet åt deras besynnerliga uppförande.
"Vi ses lite senare då." sa han och lämnade dem.
"Aje, varför gjorde du så för!?" skrek Enya och tog sig om foten.
"Vill du avslöja oss innan vi hunnit förstöra för Gloria?" sa Maria arg.
Enya skakade på huvudet.
"Låt oss skrida till verket då." sa Enya och vreden lyste ur hennes ögon.

Enya skyndade in i flickornas sovrum med en fnittrande Maria efter sig.
De har just hällt ut Glorias proteindrinkar som hon brukade dricka varje morgon och istället hällt i en hemmagjord mixad blandning av korv, spenat och margarin.
Enya började rota bland Glorias prylar på jakt efter fler saker att sabba.
Hon räckte en ansiktskräm till Maria.
"Byt ut det här mot tandkräm eller något" sa Enya och gick ut till köket för att hämta en sax som hon sedan använde till att klippa ett stort hål i baken på ett par av Glorias byxor.
"..och den är fylld med tandkräm!" sa Maria triumferande och kastade ner ansiktskrämsburken i Glorias väska.
"Åh!   Jag kom just på en sak som jag behöver, men vi har väl ingen sirap va?" frågade Enya.
Maria skyndade ut i köket och rotade runt i skåpen.
"Ingen sirap!" ropade hon.
Enya lade tillbaka alla saker på sin plats och stängde dörren till sovrummet.
"Tror du att det finns någon i det stora huset?" frågade Enya med ett leende.
"Kom!" sa hon och drog med sig Maria efter sig.

De sprang ner mot det stora huset i full fart för att ingen på gården skulle hinna se dem där de höll till vid kohagen och ladan.
Enya sträckte ut en hand och tryckte långsamt ner dörrhandtaget.
"Tänk om någon är inne?" viskade Maria och såg sig nervöst omkring.
Enya himlade med ögonen.
"Alla är ute på gården och arbetar." viskade Enya tillbaka och drog med sig Maria in i huset.
Det såg ut precis som det hade gjort den natten Enya hade spenderat tillsammans med hudbondsonen med undantag för en liten fiskskål som stog på ett litet bord i köket.
Maria kikade in i rummen för att sedan sucka av lättnad då hon inte såg varken Bob eller Pete.
"Bob är ute och plöjer åkern tror jag." sa Maria och log.
Enya rusade mot köket.
"Håll vakt vid dörren!" ropade hon till Maria och började rota igenom skåpen.
"Hah!   Jag sa ju att de säkert hade sirap." sa Enya och viftade med flaskan i handen.
"Ehm..Kate, Pete är påväg hitåt!   Vad ska vi göra!?" sa hon och darrade på rösten.
Enya rusade mot dörren.
"Fort!" sa hon och drog med sig Maria ut ur huset och rundade hörnet precis innan Pete kom inom synhåll.

"Ånej!   Jag glömde stänga skafferiet!" utbrast Enya.
"VA!? Skämtar du med mig Kate??" skrek Maria.
Enya slog snabbt handen för Marias mun och sprang sedan tillbaka till stugan med Maria skyndandes efter sig.
"Fort, stäng dörren!" skrek Enya och Maria smällde igen den strax efteråt.
"Han kommer fatta att det är vi!" sa Maria ångestfyllt och begravde ansiktet i händerna.
Enya visste att det troligen var sant så hon ignorearade sin vän och gick för att hälla sirapen i Glorias säng.
När Enya gick för att slänga sirapsflaskan i en av de stora kontainrarna utanför stugan fick hon syn på Gloria, Shene och Melinda som kom gående mot stugan. Det började bli sent och om de skulle orka gå upp klockan 06:00 följande morgon var det bäst att inte lägga sig allt för sent.
Ett fötjust hånleende dök upp i Enyas ansikte, morgondagen skulle bli underbar.
"Vad flinar du åt Dunmore? Gillar du din nya frilla?" sa Gloria elakt när hon passerade Enya. Hennes följeslagare skrattade högt.

"Kate, kom och lägg dig. Det är ju inte så många timmar kvar tills vi måste arbeta igen." viskade Maria.
"Jag kommer.." svarade Enya frånvarande och fortsatte stirra på meningarna hennes föräldrar skickat via mejl.
Det hade just slagit henne att det inte var långt kvar tills hon skulle få åka hem till vackra Vinland igen, för en vecka sedan skulle hon ha gjort vad som helst att få åka hem men nu var hon inte alls så säker på om hon ville det längre.
En bättre vän än Maria skulle bli svår att hitta och för att inte tala om Pete..bondsonen som ständigt gick henne på nerverna hade visat sig vara mänsklig trots allt tjat om att hon skulle ta i mer och inte vara så klen när det gällde de fysiska sysslorna på gården.
Enya suckade och stängde av datorn.
Om tre dagar skulle det vara över, om tre dagar skulle hon lämna gården och människorna bakom sig för alltid.

"AAAAAAAAAAH!"
Det var ljudet av Glorias vrål som väckte alla den här morgonen. Hennes vrål då hon upptäckte att hela hon satt fast med hjälp av den kladdiga sirapen.
Enya och Maria satt sig upp i sina sängar och försökte hålla sig för skratt när Shene och Melinda försökte hjälpa den ständigt skrikande Glorias hår att lossna från huvudkudden.
Tillsist kom Gloria loss och rusade snabbt in till badrummet för att duscha.
Under hela duschen kunde man höra henne skirka och svära då hon försökte få ut tovorna ur håret.
"Bäst vi skyndar oss att äta frukost." sa Maria och försökte hålla inne skrattet.
När Gloria hade duschat klart gick hon ut till köket för att äta frukost tillsammans med Shene och Melinda men tvärstannade då hon såg sina vänners förfärade ansikten.
"Vad!?" fräste Gloria.
Enya började gapflabba, Glorias hår var långt ifrån sin vanliga platinblonda färg.
"Jag hällde i hårfärg i hennes shampo medans jag böt ut hennes ansiktskräm." viskade Maria mellan skrattanfallen.
"Dunmore!!" skrek Gloria och Marias ansikte stelnade till då hon såg Glorias vansinniga blick.
"Kate..spring!" sa Maria och puttade till Enya som plötsligt kom ihåg att hon hette Kate Dunmore.

 
"Nej!   Jag tänker inte spr.." sa Enya surt men avbröt sig då hon såg Gloria kokandes komma emot henne.
Enya skyndade mot dörren och sprang allt vad hon kunde. Hon hörde ett duns bakom sig, Maria hade fällt krokben för Gloria men det dröjde inte lång tid förns hon kom på fötter igen.
Åh herregud jag kommer dö, jag kommer dö, tänkte Enya för sig själv där hon sprang över gården. Hon såg sig över axeln och såg hur Gloria började knappa in på henne, hon hade trots allt längre ben än Enya.
"Gloria, skärp dig!" skrek Enya, hon visste att inget ord i världen skulle få henne att stanna upp och hon tänkte apsolut inte säga att det var Maria som var orsaken till Glorias nya hårfärg så då fanns det bara en sak att göra, det fanns bara en plats som var någorlunda tryggt - huset.
Enya pressade sina apsolut sista krafter åt att springa mot storhuset.
Å snälla va inne, snälla, tänkte hon förtvivlat och skulle precis kasta sig på dörrhandtaget när ett par kalla hårdhänta händer tog tag om hennes midja och drog till.

Enya kände hur luften pressades ut hennes lungor då hon föll bakåt och slog bakhuvudet i marken.
"Din j*vla f*tta!" skrek Gloria och sparkade till Enya som låg på marken och kippade efter luft.
"Kan..inte..andas.." klämde hon fram och försökte sätta sig upp, men Gloria sparkade omkull henne igen.
"Min familj har en VÄLDIGT hög status och om jag skulle vilja att du råkade försvinna skulle det kunna fixas!" fräste hon och skulle precis rikta en till spark fast mot Enyas huvud den här gången när dörren öppnades och Pete's huvud stack ut.
"Vad är det som pågår?" frågade han med skarp röst.
"Vill ni väcka hela området?"
Gloria himlade med ögonen som för att säga 'som om det finns något mer hus i närheten.'
Sedan upptäckte han Glorias hår och drog lite på munnen, men när hans blick vandrade vidare till Enya som fortfarande låg på marken blev hans min hård och kall.
Han hjälpte henne upp i sittande läge.
"Håll händerna åvanför huvudet. Det gör det lättare att andas." sa han och hjälpte henne sträcka upp armarna.
Efter ett tag fick hon tillbaka andningen och kunde ställa sig upp.
"Gloria, du ska hålla dig lågt de här sista dagarna och när du väl har åkt hem..får du inte komma tillbaka hit igen." sa Pete allvarligt.
"Men den var ju hon som.."
Pete höll upp handen för att tysta henne.
"Jag är trött på ditt falska spel och nej, jag vill inte bli din pojkvän." lade han till.
Enya kunde inte låta bli att flina, hon som hade trott att han inte hade fattat vad Gloria hade hållit på med.

Petes ord hade verkligen träffat en öm punkt hos Gloria, hon verkade inte kunna acceptera det Pete sa för två dagar sedan. Enya och Maria log mot varandra varje gång som Gloria försökte övertyga Shene och Melinda om att det var hennes gröna hår som fick honom att ta avstånd från henne när det i själva verket var hennes insida som förstörde hennes vilda fantasier om att få vara i Petes famn.
Enya reste sig från sin plats i soffan och gick mot dörren.
"Vart ska du?" frågade Maria och såg förvånat på sin vän.
"Pete bad mig träffa honom." svarade Enya och kände hur hennes hjärta tog ett extra stort skutt av förväntan.
"Jag sa ju att ni skulle reda ut det till sist." viskade Maria för sig själv då Enya gick ut i den ljumma kvällen.

Enya gick med nervösa steg mot kohagen, hon kunde se Pete stå lutad mot staketet i väntan på henne med blicken fäst mot den färgglada horisonten.
"Åh, en sån där himmel ser man aldrig hemma hos mig." sa Enya när hon ställde sig bredvid honom.
Den mörkblå himlen bröts av i rosa-lila och orangegula färger åvanför de gröna trädtopparna.
"Men jag har hört att det finns mycket annat vacker i Vinland." svarade Pete och vände blicken från himlen för att se på henne.
Enya suckade, det ända Pete egentligen visste om henne som var sant var att hon bodde i Vinland.

Pete märkte att hon skruvade lite på sig där hon stog.
"Vad bekymrar dig?" frågade han mjukt och sträckte ut en hand för att röra vid hennes kind.
Enya suckade och såg ner i marken.
"Jag är rädd att.." sa Enya men avbröt sig.
"Ja?"
"Jag är rädd att det här är våran sista ensamma stund tillsammans, i morgonbitti ska Bob köra oss tillbaka till platserna han hämtade oss på." viskade hon och höjde blicken mot Pete igen.
Han log och tog hennes hand i sin.
"Vi kommer att träffas igen." sa han lågt och tog några steg närmare henne.
"Förlåt för att jag var så avvisande förut, det var bara det att..jag har aldrig känt så här starkt för någon tidigare och det skrämde mig." viskade Enya och såg in i hans vackra chockladbruna ögon.
"Jag förstår vad du menar." sa Pete och förde sin mun mot hennes och de möttes i en mjuk passionerad kyss.
Enya tryckte sig närmare Pete och de kysstes ivrigare än någonsin förr.
De kunde höra varandras hjärtan slå med energi från deras kärlek till varandra.
"Vill du sova i en riktig säng i natt?" frågade Pete mellan kyssarna.
Enya log brett och lät honom bära upp henne i sin famn.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  Åååh! Nu börjar det verkligen likna något! Längtar verkligen efter att få testa Sims 4!   För att se mer kul om Sims 4 klicka dig in i kategorin här på bloggen. ...

  Vackra Bella Spökh får såklart hänga med in i Sims 4.     ...

  Nu har EA börjat släppa lite nya bilder på simmarna i det kommande The Sims 4 och jag måste säga att jag andades ut av lättnad när jag såg den här bilden på Mortimer och Bella Spökh. Har hittills tyckt att grafiken och verklighetsanpassningen av ...